06.55

Solen går upp och jag slår mig ner. Det är mulet men vare sig regn eller blåst. Så iklädd dom varma mysbyxorna och en stickad tröja sätter jag mig på balkongen med mitt kaffe. Är det måndag så är det.

Höstdagjämningen kan ju inte visa sig mer tydlig, än att solen nu dröjer sig kvar i natten.

Ja, så började dagen och sedan gick det bara utför…

Lugn! det var inte så farligt som det låter. Dagen blev en resa utmed Memory Lane.

Jag började helt lugnt med att bara gå några veckor tillbaka i tiden och satte mig försatt framkalla de sista bilderna från sommarens road trip. Där efter skulle jag ut några snabba ärenden. Men först var jag tvungen att leta fram ett gammalt fotofodral jag skulle ha med mig.

Jag var helt säker på att jag visste var jag hade det, men inte. Jag letade, lyfte upp allt som låg i den lilla kistan och lade det på bordet… sen var jag fast.

Jag togs tillbaka ända till juni 1927 då min farfar gick ut folkskolan och hans avgångsbetyg låg där väl bevarat.

Ett tidningsurklipp från 1946 gäckade min fantasi och jag undrar just vem mannen på bilden var. Var han kollega till farfar?

Min fars första hälsning hem till sina föräldrar när han juli 1955 precis hade anlänt till Karlskrona för att skrivas in på Flottans Värnpliktsskola och hur tråkigt han tyckte det var och hur han kände sig som en pajas i kläderna han fått.

Dödsannonser och bröllopsinbjudningar. Telegram och hyllningar. Långväga brev och korta semesterhälsningar. Ja en blandning av både glädje och sorg, vardag och fest. Allt det där som faktiskt är Livet.

Det blir inte alltid som vi tänkt, stundtals kan det faktiskt bli lite bättre

Life is what happens to you while you’re busy making other plans.

Gunilla Skriven av:

En kommentar

  1. Nina+Sjöberg
    22 september, 2020
    Svara

    Vilken spännande kista du har, full med minnen

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.